Jätten sov. Han sov djupt och gott. Han hade drömmar. Det var olika drömmar. Söta och störande drömmar. Ibland drömde han om moln och havets djup, ibland om strider och eldsvådor av städer som brann ner till grunden. Han var antingen orolig eller sött basked, men rörde sig aldrig. Och det fanns en bra anledning till det. Han ville inte skada någon... Jätten sov sittande. Regnet tvättade den, vindarna invaggade den, de gröna mossorna värmde den kalla nätter. Fåglar byggde bon på jättens axlar och träd växte på hans sidor. Rävarna gjorde hål åt sig under hans fötter och födde upp sina ungar. Bäckar rann genom den som rann från de närliggande kullarna. Till sjön, vid hans fötter, tog rådjur med sina näver att dricka. Klätterrosor och murgröna täckte hans armar och flätade honom varsamt på alla sidor. De tog jätten för en staty av en gammal gudom. De bad vid hans fötter och höll storslagna och vilda högtider flera gånger om året. Kvinnor tog med sig blåbärspajer och blommor. De bad för man och barn. Männen bad om makt och en lyckad jakt. De smetade in honom med honung och blod och brände vilt och fisk på offerbrasor. Allt detta sköttes av en präst som slog sig ner på hans högra ben. Jätten tittade, lyssnade och undrade tyst genom sömnen. De var så söta och goda. Han ville inte skada dem... skrämma dem. Det var därför han inte rörde sig. Jag bara sov och drömde. Vad mer kan du göra när du sitter och inte gör något? Detta fortsatte... Han ville allt mindre resa sig och sträcka på sin förstenade kropp. Ibland, särskilt på våren, kände han en tjatande, ringande känsla i sitt hjärta. Luften luktade friskhet och blommor, snön lämnade, skogen var målad i ljusa smaragdfärger. Jag ville hoppa upp. Jag ville springa... Korsa bergen, simma över havet! Gå till andra sidan och titta på den fantastiska, underbara skönheten. Att känna sig levande igen och uppleva livet Men han kunde inte. Om han reser sig kommer fågelbon, rävhål och prästhydda att förstöras. Träden kommer att falla och du måste riva av murgrönan och klätterrosorna. Folk byggde en by bredvid den. De kommer att bli rädda om han reser sig, kvinnor kommer att skrika, barn kommer att gråta. Hela byn dyrkar honom. Människor kommer att bli föräldralösa och dö utan honom. Sedan blev han oftast överväldigad av medlidande och somnade om. Under en lång tid. Jag föll i en tung orolig sömn. Vårruset gick över. Han glömde det. Och återigen började han se färgglada drömmar. Drömmar om äventyr, skepp, avlägsna länder, sann vänskap och..... kärlek. ***Som du säkert redan gissat kommer vi här att prata om medberoende. Och även om offrets tillstånd. Om att bli ett offer. Och ännu viktigare, hur man inser att man är ett offer. Om du plötsligt befinner dig i ett sådant bedrövligt tillstånd... Vet detta! Du är i fara. En person i en sådan position kan klaga på livet och gråta så mycket han vill, men inuti erkänner han inte att han behöver förändras. Erkänner inte att det är något fel på honom. Vice versa. Med andra är något fel. Han är god och offrar allt för dem. Och jag skulle gärna ändra allt... Jag tycker bara synd om andra. Eller andra skurkar, och därför låter de dig inte leva. Sjukdomen kan också skylla på Offren är ofta jävligt charmiga... Och man tycker ofta sååååå synd om dem. Ibland gör de verkligen mycket och hjälper mycket. Bara de är fortfarande offer... De är fortfarande i fara. Och deras nära och kära också. Det känslomässiga tillståndet hos offret är otroligt intensivt. Personen som råkar vara i närheten börjar efter ett tag känna sig trött, maktlös, onödig för någon Livet verkar meningslöst. Lagar och värderingar devalveras, liksom myndigheter. Tvivel och osäkerhet uppstår. Ingen styrka, ingen Gud. Det finns ingenting... Bara en sugande svart tomhet inuti Det blir svårt att göra små saker. Folk slutar städa, borsta tänderna och tvätta. Människor slutar utvecklas... Robert Dilts beskriver i sin bok hjältens resa fem grundläggande mänskliga tillstånd. Offrets tillstånd Vi har redan skrivit om det. Smärta. Svaghet. Sötma. Självrättfärdigande. Sjukdom. Det går inte ihop. Inga krafter. Alla är skyldiga. Gud är skyldig.